Ni har kanske ibland undrat varför jag skriver ”Over and out”? Några kanske är förundrade över innebörden, eftersom orden egentligen motsäger varandra. ”Over” betyder att mitt meddelande är nu färdigt och jag väntar på ditt svar, medan ”Out” betyder att jag är färdig med mitt budskap och väntar inget svar.
Det hela började med min blogg om seglatsen över Atlanten. Kunde förstås inte blogga ofta (bloggandet var relativt okänt för mig då, så ha överseende), men ville ha en hälsning till alla mina fem (?!) läsare (bloggen var en kanal till mina nära och kära). Pappa Kaptenen kom då på hälsningen ”Over and out, Gibraltar/Karibien/Horta!”. En stark hälsning , här är jag, på Azorerna, jag lever, 1150 sjömil kvar till Gibraltar, vet inte när jag nästa gång har möjlighet att ta kontakt.
Så det jag menar är att jag är färdig med mitt inlägg, avslöjar mitt läge, position, ort och förväntar mig ett svar från er, kära läsare.
Over and out.
Här kommer lite feelgood bilder från seglingen, mitt arbete som yrkesseglare, solbränd varm hud och bikini i Karibien och på Atlanten. Studentmössan på huvudet när det var första maj – mitt på Atlanten. Henri Lloyd seglingsdräkt när vi kom närmare Azorerna. Apor vid Gibraltar. Mega glassportion i Mallorca. Åh, vilka häftiga äventyr jag varit med om! Skall nog snickra ihop ett inlägg om Atlanten resan. Kram!
08
Posted in: Filmtips, Malenami seglar, Malenamis äventyr, Vackra, inspirerande bilder | januari 8, 2010
The Cove
Thrillerdokumentären The Cove visar den massiva delfinslakt som pågår fördolt för omvärlden i den japanska kuststaden Taiji. Läs HBL:s recension här! Jag har ännu inte sett filmen, vet inte hur jag skulle stå ut. Blir tårögd vid bara tanken. Tycker det är vidrigt att dessa magnifika djur hålls i fångenskap.
När man seglar känner man sig aldrig ensam. Jag spejar alltid ut över havet och vet när de kommer. Det är alltid stort när man ser de första delfinerna på en resa. När vi seglade upp Windfall första gången från Medelhavet såg jag de första delfinerna, ropade åt hela vår crew ”Delfiner!”. Senare den kvällen, efter att ha sett sig mätt på de vackra delfinernas lekar runt båten ser jag något i horisonten på väg mot båten. Denna gång var det inte delfiner utan valar. Vi slackade skoten och såg en hel flock med mindre valar komma lugnt simmande fram till oss. De hade två ungar med sig. Plötsligt kände vi en svag duns mot båtskrovet. Det var en val som kliade sig mot båten (läste jag om senare) snurrade runt och SÅG rakt på mig. Världen stannade upp.
Det vackraste jag sett i mitt liv är delfiner simmande på natten i ett spegellugnt hav – Atlanten. De ser ut som sjöjungfrun, marelden lyser upp deras silhuett och bildar ett neonfärgat blåvitt virrvarr som sträcker sig några meter efter de lekande delfinerna. Det ser ut som en dröm. Tyst seglar vi fram. Svart är havet, svart är himlen. Blåvitt lysande delfiner och månen.
Min make har tagit bilderna när vi seglade på Atlanten.
Denna video har jag inte publicerat förr på bloggen. Lillebror bjuder igen på sina fina videon. Här seglar vi från Medelhavet upp till Östersjön 2007. Ungefär 30sec in i filmen ser ni valarna. Sen får ni höra mig yttra några ord och för er svenskar så översätter jag Lillebrors monolog i slutet: ”Nu i Libanon, Horges slott, *#¤%* det smakar dyrt…”. Vi var inte i Libanon utan i Lissabon…
Nästa video är redan känd för er som följt med länge. Här seglar vi ner Windfall från Coccola till Medelhavet. Delfinerna lekte runt båten hela tiden. I slutet ser ni mig riktigt glad. Jag hängde med benen över relingen och en delfin hoppade rakt på min fot. Häftigt!